Skogsliv vid Walden (av Henry David Thoreau) Den här boken är en litterär klassiker. Ramen är denna: författaren tillbringar lite över två år vid en skogssjö, Walden pond, i New England i närheten av samhället Concord, strax söder om Boston i Nordamerika. Tiden är på 1840-talet. Orsaken till detta naturexperiment är en strävan att undkomma den ytliga civilisation som han genomskådar och rakt ut sagt avskyr. Istället eftersträvar han sanning, klarhet och en vakenhet, som de asketiska levnadsförhållandena kan bjuda. Naturen och livet runt den här lilla skogssjön skänker honom djupa och sanna tankar som utgör stoffet för boken. Han börjar med att bygga sig ett litet hus, och så odlar han potatis, majs och växter. Allt kostar honom mindre än fyrtio dollars. Man kan säga att han lever som eremit, men ändå har han människor inpå sig. Han kan gå in till samhället och tåget går förbi hans hus. Han är ingen extremist, och propsar inte på någon att leva samma liv som honom. Det är ett val han gör bara. Thoreau är beläst och hänvisar ofta till olika filosofer och antika författare. Han är inte heller främmande för en egen personlig Gud. På sätt och vis liknar hans filosofi panteismen, dvs. tron att Gud och naturen är ett. Skogsliv vid Walden är lika mycket en betraktelse över en mans tankar som det är en utpräglad naturbok. Man får veta orsakerna till att författaren genomför det här experimentet, och hela tiden tar han i sina tankar ställning till samtiden och berättar om personer som han känner i omgivningarna. Ett litet citat ur boken kan belysa vad han avsåg med sitt skogsliv: "Jag flyttade till skogarna för att kunna leva överlagt, för att endast befatta mig med med livets innersta och sannaste beståndsdelar och se vad jag kunde lära därav, så att jag i min dödsstund skulle slippa att göra den upptäckten, att jag aldrig hade levat." Skogsliv vid Walden är översatt till svenska av Frans G Bengtsson och var en verklig läsupplevelse. Boken är modern trots att den har nästan tvåhundra år på nacken. Det är slående hur Thoreaus personliga tankar kan ha sådan relevans än idag. Text: Ulf Nyback

Kommentarer (0)